Men okej. Det gick toppen tills vi kom dit. Sparven blev jättemisstänksam och ville inte gå förbi stenen, och det kändes osäkert med tanke på att vi befann oss i en tunnel och att ovanför våra huvuden körde bilarna i 130.
Till slut hoppade Sparven förbi stenen och drog iväg. Hon sprang i säkert ett par hundra meter innan jag fick stopp på henne, skrämd av både stenen och trafiken ovanför tunnelns tak.
Problemet var ju då att vi var tvungna att ta samma väg tillbaka, för att komma hem. Så när vi var på väg hem var det samma visa igen.
Men den här gången tog hon det lite lugnare då hon förstod att stenen inte skulle göra henne illa.
Så det blev en minst sagt actionfylld ridtur, och gissa om folk glodde på mig när jag långsamt närmade mig stenen och sedan flög förbi den!
Nu måste jag sluta, för nu ska jag ut och rida igen. <3