sparvresan.blogg.se

Välkommen ska du vara till en blogg om en problemhäst som gick från nästan ohanterlig till riden på bettlöst - barbacka. Inkörd och travar byn runt framför vagnen. En speciell häst med en speciell historia. Välkommen.

Promenix

Hej! Idag tänkte jag ta en promenad med Sparrow, med bettlöst träns, sadel och förhoppningsvis även ländtäcke. Hon har gjort stora framsteg med ländtäcket, reagerar nu knappt alls på det vilket gläder mig mycket. Lilla älskade gumman! <3 Svårt att förklara vad hon betyder för mig, men hon betyder mycket i alla fall! Nåja, nu till saken. Imorgon får vi se vad vi gör, går det bra med ländtäcket idag kanske vi tränar en sista gång på det, eller så blir det en vilodag, beror på vad jag hinner med. Vet att det har varit ganska "sisådär" med träningen nu på sistone, men har bara så sjukt mycket att göra, nu när vi KANSKE ska köpa en till riktig, levande häst! Det är inte bestämt än, men hästen ifråga har vi hyrt som sällskap till vår häst över sommaren, hon är billig i drift, superdupersnäll och jag älskar henne! Kommer gråta mig till uttorkning om hon åker härifrån, hon måste stanna! I vilket fall behöver vi sällskap till vår häst nästa sommar också (han kan ju inte gå själv på sommarbetet) och hon tar förändringar väldigt hårt, så jag tror det vore bäst för henne att stanna. Hon kan vara lite stressig och stimmig ibland, för att hon inte vet vad som ska hända, men mest för att hon är förväntansfull! Riktigt gullig häst, måste jag säga. Har varit liite vanvårdad, hovarna var... usch, långa som skidor och stackaren hade knappt något tagel alls. Nu, när vi har tagit hand om henne i lite över 2 månader (hoppas det blir MYCKET längre!), är hon rundare, har fått mer tagel och hovarna är verkade och skodda fram. Ser nästan ut som en "normal" häst, nu! I alla fall, det var vad jag och Sparrow hade för planer för dagen. En liten promenix, bara vi två, för att slappna av men ändå träna på det här med sadel, träns och ländtäcke. Sedan spekulerar jag på en fölgrimma åt lilla ÄS Chalande, shettis/falabella-fölet som föddes hos oss den 7 oktober 2014. Han ska börja träna på att ha grimma på sig och ledas nu, och till det behövs en grimma! Vi får se om det går att köpa den! För tre dagar sedan föddes ju ÄS Carrie, Ängsstallets andra stoföl någonsin! Hon är lugnare till sättet än grabbarna, och speedar inte runt, runt som en dåre utan kommer stilla fram och hälsar. Mycket socialt litet föl! Ja, det var väl uppdateringen för dagen då... Eller veckan, kommer troligen inte kunna blogga imorgon, i övermorgon, på måndag, tisdag, onsdag, torsdag, kaanske fredag... Äsch, vi får se. Kram kram!

Fölunge!

Idag tränade jag och Sparrow mest på att skritta med ländtäcket. Det blåste lite så täcket fladdrade, det var otäckt tyckte hon först, men efter ett litet tag förstod hon att det inte precis tänkte anfalla henne och döda henne. Fortfarande är hon misstänksam mot täcket, så jag kommer fortsätta träna på det här bland annat tills hon helt och fullt ut accepterar att ha det på sig. Det får ta den tid det tar, även om hon skulle behöva det på sig nu, eftersom vi går mot vinter och kyla med stormsteg... haha! Kommer inte hoppa upp på henne innan det att hon kan ha på sig ländtäcket, det är klart i alla fall. Hon skulle behöva lasttränas också, så vi har mycket jobb framför oss. Räknar med att träna färdigt på ländtäcket samt lastträna tar ca 4 veckor sammanlagt, så då blir vi färdiga runt jul. Om inget oförutsett händer, förstås. Det kan det ju alltid göra när man handskas med hästar! Och nu, ska jag komma till en annan rolig sak! Klockan 04:02 imorse föddes ÄS Carrie, ett förtjusande litet stoföl. Hon är efter Stall Himmels Trollet och undan Mandan, som jag äger. Betäckningen gick mycket bra, Mandan hade ju varit med förut då hon fått sitt föl Heart (som jag inte äger) så det var problemfritt. Även fölningen gick galant och nu vilar de båda ut i en av stallets fyra fölboxar. Anledningen till att fölet heter Carrie, är att hon föddes den 28 oktober, som är "Bilens dag". Bil på engelska är ju Car, och då lade jag bara till "rie", eftersom det var ett sto. Så nu syftar hennes namn för alltid på att hon föddes på Bilens dag. Enkelt men smakfullt! Och förresten, har ni märkt att det aldrig går att skriva kursiv stil här, i inläggen, att jag aldrig skriver med fet text och att allt sitter ihop i ett enda stycke? Det är ett glapp någonstans, ett fel med bloggen. Andra bloggar som haft det här felet har jag tagit bort och börjat om med, men sparvresan tänker jag låta vara kvar. Varför? För att glappet som gör att texten sitter ihop, att man inte kan skriva kursivt eller fett, påminner mig om Sparrow. För lika mycket som hon inte är perfekt, är bloggen inte perfekt. Ingen kan vara perfekt, och när jag tittar på inläggens utseende... känns det rätt. Bloggen visar att man inte behöver se oklanderlig ut för att ändå vara helt okej. Och, något som jag tycker är lite extra bra, är ju att den här bloggen handlar om en problemhäst. Vad gör det då om den inte är felfri? Det är ju ingen av oss. Kram

Egentid

Idag bestämde jag mig för att släppa alla tankar om prestationer och framsteg, och bara tillbringa så mycket tid som möjligt med min fina lilla tjej. Och tänk, det är då allt går framåt! Jag började med att värma upp med "Följa John", sedan sadlade jag och tränsade. Det gick som en dans, även om hon var lite missnöjd när sadelgjorden spändes. Sedan tränade vi på det här med ländtäcket, och även det fungerade helt perfekt. Jag kunde dra det över Sparrow, knäppa fast det och till och med leda ett par varv i skritt med det på. Det går med stormsteg framåt, alltså! Nu till den ovannämnda egentiden. Efter detta korta träningspass, tog jag av ländtäcket och ledde ut Sparrow från banan. Vi tog oss upp på vägen, och tanken var att få oss en riktigt härlig liten promenad, och bara vara. Vi mötte två fotgängare med stavar, och Sparrow blåste upp sig, stannade och tittade på dem med skräckblandad förtjusning. "Vad är det där för något?" Lyckligtvis gick det att få henne framåt igen och någon minut senare var vi på väg igen. Jag travade med henne på en mysig skogsväg, och du må tro, vad härligt det var! Sparrow tyckte nog det också, för hon sprang med spetsade öron och pigga ögon hela tiden. Sedan kom det andra hindret: En blå låda med sand i. SAND-lådan var otäck, tyckte Sparrow, och även här stannade hon och måste titta noga på lådan innan hon gick förbi. Det kunde ju tänkas så att den skulle anfalla! Det kom ett par bilar också, och jag stannade henne innan hon gjorde det själv och väntade tills bilen var borta innan jag manade på igen. Vid sidan av vägen går förresten en kohage, och Sparrow trodde nog det var hästar på så här långt håll, så hon höjde huvudet och gnäggade till kossorna. Det enda som hände var att allihopa galopperade uppför backen in i skogen och försvann. Kvalitetstid med favoriten, helt klart! :) Men vi kom helskinnade tillbaka i alla fall. Och nu, till en annan rolig sak: Ängsstallet har köpt in tre nya hästar! Den första kom i fredags, en svartfläckig häst vid namn Izelina von Alba (kallas bara för Izza) som jag ska tävla högre klasser med i hoppning och fälttävlan. De två andra kom igår, samma dag som jag sålde en annan häst. De två nya heter Avaldi och Moonshine. Avaldi är jämngammal med Summerwind (ca 2 år) och jag ska rida in honom, tävla och avla med honom för han har fina blodslinjer. Moonshine är 10 år gammal, renrasigt SWB och henne ska jag tävla med, avla och rida. Hon är lite het enligt beskrivningen, men klarar av svåra rörelser och hoppar bra. Jag ska prova Izza nu idag, medan Avaldi och Moonshine får acklimatisera sig lite först och blir provade imorgon. Räcker inte det här som uppdatering? Eller? Nej, jag skojar. Ha det!