sparvresan.blogg.se

Välkommen ska du vara till en blogg om en problemhäst som gick från nästan ohanterlig till riden på bettlöst - barbacka. Inkörd och travar byn runt framför vagnen. En speciell häst med en speciell historia. Välkommen.

Hallå igen!

Vet att det har varit bloggtorka här, nästan tio dagar sedan senaste inlägget, men kaan det bero på att jag tillbringat helgen i vår ljusa, fartfyllda och labyrintlika huvudstad och sedan slutat skolan sena dagar? Ber om ursäkt och känner att jag måste börja bli lite noggrannare med det här. Iaf, idag blir det mys och en liten promenad till det riktiga stallet, kan jag tänka mig. Imorgon måste jag åka bort till en släkting som firar att hon föddes för exakt 5 år sedan (eller något) så då kommer det bli vilodag för hela Ängsstallet, medhjälparna som annars brukar hjälpa till med hästarna har ju alltid helgen ledig och fri. Tycker att Sparrow har gjort enorma framsteg och att hon faktiskt förtjänar en liten paus. Hon bryr sig nästan inte alls om andra hästar på ridbanan och lyssnar finfint på kommandon så jag tror att hon är redo för ridning vilken dag som helst nu. Vad kul! Kommer fortsätta rida på bettlöst eftersom det inte riskerar att rycka i munnen och det sista jag vill är att Sparven ska bli ryckt i munnen! Ängsstallets "nya" ponny, Next to Nonstop, är också väldigt hopp- och hinderrädd efter en olycka där han kraschat in i hindret. Han är enormt snäll och mysig annars, men går inte att hoppa alls. Han är bara 9 år gammal så jag försöker få honom på banan igen. Förstår ni? På banan. Ha, ha. Men okej, så det kanske blir ett par inlägg om lille Next också. Kramiz!

Steget längre

Japp, som rubriken antyder: idag gick jag steget längre med Sparrows sociala träning. Jag hoppade förresten med övriga hästar, blev riktigt glad då jag lyckades få Sai över ett 70-hinder (DET var jobbigt, ska jag säga! Är inte världens bästa höjdhoppare, direkt...) då han verkligen inte är någon tävlingshäst. Han verkade gilla det, han också! Stjarni klarade sig över 70 cm med råge och verkade inte protestera något nämnvärt - kanske han faktiskt börjar gilla att hoppa? Också Izza riktigt seglade över hindret med minst 20 cm tillgodo. Kanske börjar jag bli bättre på att hoppa? Det var rättuppstående, inget kryss... För att återgå till Sparrow och social träning: förut har jag ju låtit henne och de andra hästarna gå med eltråd emellan, men idag kände jag att jag måste variera lite, för hon klarar ju faktiskt det riktigt bra. Jag tog Moonshine och Sparrow i en hand vardera och gick runt på ridbanan. Det gick superbra, Sparrow skötte sig exemplariskt. Hon drog kanske lite i grimskaftet och ville gärna sträcka sig över mig och nosa på Moon, men efter en bestämd tillrättavisning skötte hon sig helt fantastiskt, som om hon aldrig gjort något annat! Självklart överöstes hon med godbitar. Min fina lilla tjej! Dessutom kan jag tillägg att ÄS Hide And Seek fyller 2 månader på söndag (den 23e), och lilla ÄS Carrie firar sin första månad i livet den 28e (nästa fredag, tror jag). Den 6 september var även 2månadersjubileum med Stjarni, vi köpte honom den 6 september! På lördag firar jag och älskade lilla Sparrow äntligen 3 månader tillsammans. Jag köpte henne den 22 september, samma dag som jag skapade den här bloggen om oss. Älskar dig för evigt, lilla Sparven, kommer aldrig sälja dig!

Planer för nästa vecka

Halli hallå, de få som läser den här bloggen. Ni ska veta att det betyder sjukt mycket att ni ens bryr er om att titta in här, även om det kanske bara är 3 besökare per dag! Tack så mycket. Men nu till ämnet. Sedan ängsgaloppen (som vi fortfarande mår gott av, både hästar och människor) har jag ju inte uppdaterat bloggen något och idag fick jag lite tid över. Men ca kl 16 måste vi åka till min kusins födelsedagskalas och 11:30 ska jag rida min riktiga häst (ja, vi har köpt den lilla tigrerade korsningsponnyn! :D) så det blir vila idag. Mina medhjälpare har alltid helgen ledig så de kan inte motionera de "vanliga" hästarna och longera Sparrow och unghästarna. I alla fall, tänkte räkna upp vad vi ska göra nästa vecka: Imorgon blir det troligen banan för allihop, sadelträning för unghästarna, lite dressyr med ridhästarna och social träning med Sparrow. Sedan ska jag även försöka prova min nya lufthäst, Damla, som jag ännu inte ridit sedan provridningen p.g.a för lite tid. Ska bli roligt! På måndag tror jag att jag försöker rida ut en sväng, och tisdag får vi se... Det blir antingen vila eller longering. Onsdag ska jag försöka hoppa och torsdag blir det nog ännu en promenad. Igår fick alla hästarna förresten en liten skritt- och travpromenad. På fredag vill jag nog ha dressyr igen och lördag hoppning. Söndagen blir longering eller ännu en vilodag. Har studiedag på onsdag (19/11) så där kan jag försöka klämma in två rid- och träningspass, om det går; först lite hoppning och därefter en lugn avskrittningspromenad, eller ett lugnare dressyrpass? Jaja, vi får se. Sant är i alla fall att Sparrow gör stora framsteg. Hon bryr sig nästan inte alls om unghästarna som får gå bredvid när vi tränar. Visst är det roligt att hon är social, men det får inte bli ett hinder i träningen, men så tycker jag absolut inte att det är. Jag skulle vilja träna så här i någon/några veckor framöver, sedan ska jag hoppa upp i sadeln igen och den här gången försöka gå lugnare fram med henne. Förresten, den 22:e november firar jag och Godingen 3 månader tillsammans! Känns otroligt att det har gått så här lång tid... Jag är i alla fall riktigt stolt över min lilla tjej och observera, hon blir ALDRIG till salu! :) Känns som om vi har ett speciellt band, hon betyder faktiskt lite mer för mig än de andra hästarna, även om jag såklart älskar dem också. Jag veet att jag har sagt det här tusentals gånger förut, men den relationen som jag har med Sparrow känns unik. Hon och jag är ett team. Hon har stor personlighet och visar det verkligen - hon väljer sina vänner med omsorg, och jag är glad att hon har valt mig. Blir du hennes vän, är du hennes för alltid.