sparvresan.blogg.se

Välkommen ska du vara till en blogg om en problemhäst som gick från nästan ohanterlig till riden på bettlöst - barbacka. Inkörd och travar byn runt framför vagnen. En speciell häst med en speciell historia. Välkommen.

Varg

Precis tillbaka efter en underbar ridtur med Varg. Jag satt upp barbacka och red iväg på en runda runt byn tillsammans med min syster och hennes sto. Vet att sto + hingst på promenad inte alltid är optimalt, men jag var inte orolig och det gick super.
Jag tror att Varg tyckte det var skönt att komma ifrån de andra pojkarna. De har bättrat sig och går inte på honom allihop samtidigt, nu handlar det mer om att de fryser ut honom och inte låter honom vara med. Han går för sig själv ca 25 m ifrån de andra. 
Men härligt var det iaf, speciellt när vi galopperade och vinden blåste! Eller när vi pausade i skuggan och de fick beta. Så glad över min fina kille. Kan inte fatta att han skulle slaktas?! 
Jag vet att inte heller detta handlar om Sparrow men nu har jag inget annat att berätta, och nu ska min kusin komma och sova över tills på tisdag. Så ni får ha överseende! Kram

O. M. G.

Satt igårkväll och läste igenom gamla inlägg från förra året, från starten. Hur Sparrow stod i centrum och allt handlade om henne. Hur jag inte kunde klä mina känslor i ord, inte kunde beskriva hur mycket hon betydde (och betyder) för mig. Och titta på bloggen nu. 
Visst, jag visste väl redan då att det inte skulle finnas så mycket intressant att skriva om när våra problem löste sig. Men bloggen skulle fortfarande vara Sparvresan. Min och Sparrows. Det här är inte Sparvresan? 
Sparrow har knappt någon roll i inläggen nuförtiden. Jag skriver mer om mina andra hästar än om den jag älskar mest. OMG vad jag gått ifrån bloggens ursprungliga mål. 
Så därför har jag bestämt att skaffa en annan blogg, Alpkick, där jag skriver om Alpha och Kickan. För att jag vill göra Sparrows blogg till Sparrows. Bara.
Jag bestämde mig redan igår för att ha en Sparrow-dag idag. Så idag har jag ridit henne på banan och vi tog ett av våra första hopp tillsammans! 70 cm, ingen tvekan alls. Sedan avslutade jag med att plocka av henne utrustningen och leka "Följa John" fritt, som vi är vana. Det är vår grej som hängt med från start, genom den har Sparrow blivit tryggare. 
Sedan kunde jag inte låta bli att prova, så jag bad henne att stå stilla och hoppade upp på hennes rygg. Red runt på banan i skritt och trav, utan sadel och träns, bara ett fast tag i manen. Men Sparrow skötte sig jättebra. Sedan gled jag ner och borstade henne. Gosade en stund, hon kom smygande med huvudet mot mitt knä på det där gulliga viset som om hon tigger om klappar. I början fick jag knappt röra henne. Hur fort kan det gå?
Sedan lämnade jag henne i hagen och satte mig i ett träd i hagen för att titta på tjejerna. Då kom hon och nosade, och jag fick glida ner på hennes rygg och satte av i galopp, barbacka, utan träns, runt hela hagen. Alpha och Kickan kom med och jag kände mig som Evy i "Gåvan", från Pennygirl, när hon galopperar på Twilight bland vildhästarna. Det var så härligt och vi litar fullkomligt på varandra.
Så, vill ni veta mer om Alpha och Kickan får ni läsa mer på den andra bloggen, ej publicerad ännu. För hädanefter är det Sparrow som gäller. Min älskade Sparrow. Jag älskar henne, och jag tror att hon älskar mig.
Ps. Ni skulle ha sett vad grabbarna i hingsthagen (som ju ligger bredvid paddocken) radade upp sig längs staketet när jag och mitt lilla högfärdiga sto kom spatserande. Likaså vad de glodde när vi galopperade i hagen. Som om vi inte var kloka. Och det är vi kanske inte heller?
EGENFOTAD bild på min bok som ingår i serien, som jag pratade om.

I stugan

Nu är vi på plats, sedan ca kl 17. I en liten mysig stuga utanför Laxå utan vattentoa eller tv, men sjukt fina ridstigar och -vägar samt en varm badvik (dock bebodd av ca 1 blodigel). 
När vi anlände började jag med att ta en tur på det nya stoet, Zafirs Little Fellow. Hon har enligt säljaren bott på stuteriet runt 20 minuter från vår stuga. En trevlig men ganska ung dam, det riktigt spratt i benen under turen och vid ett par tillfällen i galoppen bockade hon duktigt. Men en begåvad tjej ändå som emellanåt visade lite fokus och hon gick till och med på tygeln, sina knappa tre år till trots.
Med några timmars mellanrum var det sedan dags för mina tjejer. Jag satt upp på Alpha barbacka, yngst men tryggast, och tog Sparrow i vänster hand och Kickan i höger. Dels för att Alpha är så lugn och aldrig skulle sparka om t ex Sparrow skulle komma för nära, dels för att hon inte har några problem med vare sig Sparrow eller Kickan men Sparrow, som ju är speciell, skulle inte tveka att kicka till någon som råkat gå för nära. Kickan är ny i gänget och jag kan inte ta risken att låta henne gå i mitten. 
I varje fall blev det en liten skritt och travtur ner till vattnet och lite plask för Alphas del, hon gillar ju vatten. Det var härligt även om det inte var jättevarmt! När jag fick syn på den där otäcka blodigeln var det slut på det roliga och jag travade HELA vägen hem, kunde inte sluta äcklas av den där igeln...
Iaf, vi är på plats nu, hästarna går i hagarna bakom stugan och går ute dygnet runt (det finns inget stall). Bjuder på en liten EGENFOTAD bild på stugan, så ni får ett hum om hur det ser ut!